Poppegårdens vita skånelänga från 1700-talet, med sina klättrande rosor och Öresund i fonden, var under många år Nils Poppes oas, strax norr om Helsingborg. Här kunde han dra sig tillbaka och vila, men även bjuda in folk från när och fjärran till samkväm i glada vänners lag.

Nu är Nils Poppe sedan flera år bortgången, men hans fru Gunilla håller fortfarande kulturtraditionen i Domsten levande med nya uppsättningar på gården varje sommar.

I samband med föreställning finns det möjlighet att se Nils Poppes arbetsrum.

KONTAKT

Gunilla Poppe
Telefon: 042 - 92 060
E-Post: info@poppegarden.se

#poppegården på Instagram:

Something is wrong.
Instagram token error.
Hämta fler

2018

“Ett stort hjärta” av Bengt Järnblad

Sommaren 2018 öppnades ett stort hjärta framför Poppegårdens vita skånelänga och en märklig historia nystades ut bland inlägg och utlägg, både på nätet och i verkliga livet. Men som tur är övervann kärleken alla hinder. Den här gången också.

Ett stort hjärta | Poppegården 2018

Under drygt elva somrar har jag samarbetat med Gunilla Poppe på hennes teater i Domsten: Poppegården. Varje sommaruppsättning har föregåtts av en livlig diskussion om vilken pjäs och dramatiker som skall lysa upp rosenrabatten på friluftsscenen. För så är det. På spelplatsens vill även naturen och den vackra miljön ha ett ord med i laget.

För några år sedan spelade vi pjäsen ”Rut & Ragnar” där det äldre paret stod under gårdens stora ask, försjunkna i förflutna minnen. Båda stod med blicken vänd mot julihimlen och mindes sin ungdom och en lärkas, nästan poetiska, välljudande toner i skymningen. Då exakt i detta replikskifte, i denna stund, hördes tydligt en sånglärkas drill från gårdsträdet. Det låter som en teaterfabel med det är faktiskt helt sant.

Årets uppsättning på Poppegården heter ”Ett stort hjärta”. Och ett stort hjärta i symbolisk mening kan innehålla mycket, det vet vi alla. En ordentlig genomlysning kan öppna ett svindlande universum av livets förväntningar och drömmar.

Pjäsen är skriven av skådespelaren och dramatikern Bengt Järnblad. Ett uruppförande skrivet direkt för Poppegården. Dramatikern har sytt ihop pjäskostymen med sömmar som både binder ihop det kvicktänkt humoristiska och tillvarons absurda tillfälligheter. Och inte minst med en bisarr dialog som inbjuder till både skratt och på djupet mänsklig eftertanke. För så måste en bra skriven komedi spelas. Lekfullt men med trovärdiga karaktärer. Som ett ytterst modernt kammarspel under blå himmel. Det som på ytan kan ses som lättavlästa relationer mellan de medverkande kommer snart att skruvas upp i ett hisnade komedispel där allas hemligheter blir mer och mer synliga. Kanske gror den nyttiga eftertanken hos många i vår publik. Vad är det vi egentligen skrattar åt i pjäsen – det är ju om oss själva som pjäsen berättar?

Anders Wällhed
Regissör

“Nyskriven komedi genomlyser hjärtat på Poppegården”

Det aldrig sinande temat relationer utforskas på Poppeteatern i sommar. Bild: Tom Wall

Sista fredagen i juni är det urpremiär för “Ett stort hjärta” på Poppegården. En pjäs skriven direkt för friluftsteatern i Domsten, om livets nyckfullhet och modet att våga bryta upp.

– Det är en nyskriven, absurd fars med mörk underton, säger teaterchefen och skådespelaren Gunilla Poppe och framställer ”Ett stort hjärta” som lika oberäknelig som midsommarvädret.

– En pjäs för alla – om alla. Livet är inte det sämsta vi har. Vi måste våga bryta upp för att kunna fortsätta leva vidare, spetsar regissören Anders Wällhed till det.

I femton år har de jobbat med att sätta upp teater ihop. Sedan 2011 har varje sommarpjäs uppförts på Poppegårdens friluftsscen i Domsten, inramad av den vita korsvirkeslängan från 1700-talet som bidrar till att hålla såväl kulturtraditionen som minnet av Gunillas man, Nils Poppe, vid liv.

Hennes rollkaraktär, helsingborgaren Alice från Helsingborg, har blivit förpassad från Nicandersgatan på Tågaborg till en lägenhet på Söder där skottlossningar ljuder utanför dörren. Den gamla änkans till synes endimensionella värld öppnas snart upp till ett svindlande universum där Alice är allt annat än uträknad.

– Man ska inte underskatta henne. Damen har en fantastiskt fantasi, säger Anders Wällhed och menar att det är en nödvändighet för att ta sig igenom livets många vändpunkter.

Skådespelaren Bengt Järnblad, som debuterade som dramatiker 2009, står för manuset. “Ett stort hjärta” är direkt skriven för Poppegården.

– Bengt kommer till premiären, så det ska bli kul att se vad han tycker om resultatet, säger regissören.

Ensemblen hyllar den bitvis bisarra dialogen som efter tre veckors repetitioner har fastnat i ryggmärgen.

– Det är först nu det händer något. De sista dagarna när vi kan texten, då börjar vi verkligen att kunna spela och utveckla våra karaktärer, säger Camilla Larsson om rollen som Alices dotter Dessi som försöker få in sin mor på ålderdomshem – mot hennes vilja.

Få relationer väcker så starka känslor som den mellan mor och dotter. Och den i årets sommarpjäs är inget undantag.

– Historien handlar framför allt om det. Kaos är granne med Gud, det har jag läst någonstans, skojar Gunilla Poppe och intar scenen med blicken fäst på den idylliska trädgården där ett hundratal gäster kommer att bänka sig om en vecka.

In dundrar pjäsens katalysator – vaktmästaren ”Bussig”, spelad av Niclas Strand – på jakt efter fettproppar hemma hos gamla Alice. Och förvecklingarna tar fart. Från ett rörmokaruppdrag till ett glas rosé på Charles Dickens.

– Så lite vi vet om de som står oss närmast…, säger Gunilla Poppe.

Linn Dupont, Helsingborgs Dagblad

“En absurd och rolig fars med stort hjärta”

Camilla Larsson, Niclas Strand och Gunilla Poppe.

Att skriva ny komedi kan inte vara lätt i dagens läge. En tidsanda som dryper av sarkasmer åt både höger och vänster, men som har svårt för satirer – kan ju vara dödligt farliga – är ingen idealisk grogrund. Skådespelaren och författaren Bengt Järnblad har i alla fall gjort ett hedervärt försök med Ett stort hjärta, sommarens skådespel på trivsamma Poppegården i Domsten.

Genremässigt har Järnblad blandat friskt ur alla tillgängliga källor. Kanske är det för att pjäsens grundtema så mycket påminner om förra årets Poppegårdsteater, Sista sommaren, som jag tycker mig ha sett stycket förut, trots att det ska vara urpremiär. Änkan Alice – Gunilla Poppe storspelar som alltid – har blivit bedragen av sin nyligen avlidne man. Inte bara erotiskt, vilket uppdagas när hans hemliga Facebookkonto avslöjas. Maken har dessutom svindlat bort ansenliga summor pengar. Han har till och med övertrasserat Ica-kortet. Änkan har tvingats bort från sin paradvåning till en sunkig hyresetta, och hon har förlorat sin rosenträdgård och sommarställe vid Sundet.

Dottern Dessi (Camilla Larsson) har besvär av sin österrikiske man Josef (dold roll som bara förekommer i telefonsamtal) som tycks vara ute efter det icke existerande arvet. Barnbarnet Carola (Tuva Byström-Poppe) har för sin del råkat ut för en skogstokig skogshuggare. Järnblad laborerar alltså med tragikomedin – en sorglig historia som slutar lyckligt. Änkan Alice visar sig vara långt mera rådig än inledningen låter ana: hon är inte nära döden – ”sistagångsväljare” – och inte så dement att svärsonens försök att få in henne på hemmet är motiverat. Hon är bara bitter på det bortkastade halvsekellånga äktenskapet. Hon har hittat en ny man, kallad Nyman (Thomas Poppe), ett exempel på det ordvitseri som Järnblad stundom tillåter sig.

Eftersom både den döde maken och den österrikiske svärsonen tycks ha varit tämligen frikostiga med laglydighet och moral, blir pjäsen stundtals en kriminalkomedi. Men genrekatalogen slutar inte där. Som ett buskisartat farsinslag introduceras dessutom fastighetsskötaren Bosse Bussig (Niclas Strand), som inte är världens händigaste hantverkare, men som är i stort behov av ett donerat hjärta för omedelbar transplantation.

Bussig levererar pjäsens komiska clou, Den Skånske Vaktmästaren, som sedan Thomas Poppe får ge fysisk gestaltning. Dessa båda inslag får till sist forma styckets upplösning, en final som är det mest knasiga jag sett på länge. Så knasigt, och roligt, att det både sveper en förlåtande slöja över Järnblads många dramatiska lån, och över det stundtals minst sagt röriga och spretiga manuset. Här, äntligen, gör pjäsen rätt för den genrebeteckning som står i programbladet: absurd fars.

Björn Gunnarsson, Helsingborgs Dagblad

Medverkande:

Gunilla Poppe, Camilla Larsson, Niclas Strand,
Thomas Poppe & Hanna Strand / Tuva Byström-Poppe

Manus:

Bengt Järnblad

Musik:

Kent Hansson

Scenografi:

Alf Åkesson

Grafisk design:

Eric Bleckert

Regi:

Anders Wällhed

Premiär:

Fredagen den 29 juni 2018 klockan 19.00

Föreställningar:

Den 30 juni till den 31 juli 2018
Tisdag till Fredag kl. 19.00
Lördag och Söndag kl. 15.00

OBS!

Ingen föreställning lördagen den 14:e juli!
Därför spelar vi två föreställningar lördagen
den 28:e juli istället, kl. 15.00 & 18.00

Ensemble:

Gunilla PoppeGunilla Poppe genomgick Dramatens Elevskola 1954-57. Hon var 17 år när hon kom in – en av de yngsta genom tiderna. Efter detta tillbringade hon fyra år på Helsingborgs Stadsteater, där hon fick göra skiftande roller som: Prinsessan i Svinaherden, hora i Tolvskillingsoperan och dramatiska roller i Utsikt från en bro och Anne Franks Dagbok. Sedan åkte Gunilla Poppe till Stockholm, där hon medverkade på TV-teatern i ett par uppsättningar, åkte på flera turneer där hon bland annat spelade Beatie i Arnold Weskers Rötter och Shen Te Shui Ta i Den goda människan från Sezuan. Sommaren 1962 gestaltade hon Flickan med hunden i Soldaten Svejk på Skansenteatern i Stockholm. Huvudrollen Svejk spelades av Nils Poppe. Så gick det som det gick. Efter barnafödande spelade Gunilla på Borås Stadsteater och på Fredriksdalsteatern, både hos Nils Poppe och Eva Rydberg, i sammanlagt 20 säsonger. I 21 år var Gunilla anställd vid Malmö Stadsteater. Hon har även producerat egna uppsättningar i Helsingborg på somrarna, sedan 1986. Sedan 2011 har hon satt upp pjäser på Poppegården: Damen i Väntsalen, Pelikanen, Marknadsafton, Kvartetten, Spegelbilder, Rut och Ragnar och så förra året: Sista Sommaren.

Camilla LarssonCamilla Larsson är frilansande skådespelare utbildad på teaterhögskolan i Göteborg. Hon har bland annat jobbat på Stockholms, Göteborgs och Helsingborgs stadsteatrar, Orionteatern och Dramaten i Stockholm och Riksteatern. Hon är även en drivande kraft i den fria teatergruppen Ensembleverket. Hon har medverkat i en rad filmer och tv-serier som t.ex. Wallander, Beck och Äkta människor.

Niclas StrandNiclas Strand utbildades till skådespelare på Calle Flygare teaterskola. Har spelat revy, operett och musikteater på olika teatrar och i fria grupper. Här på Poppegården har han setts som Fredrik i Pelikanen och som HC Andersen i Spegelbilder. Sommaren 2017 spelade han Lillen i Soldat Fabian Bom på Vallarnas friluftsteater och på den efterföljande turnén som avslutades på Lisebergsteatern i Göteborg våren 2018.

Thomas PoppeThomas Poppe har ett delat liv mellan musiken och teatern. Mest har han verkat som trubadur och låtskrivare och har bland annat gett ut skivorna Den jag är och Louise. Sin teaterutbildning fick han på Östra Grevie Folkhögskola och Skara Skolscen. På Fredriksdalsteatern har han medverkat i Lilla helgonet med sin far Nils Poppe och Upp till camping med Eva Rydberg. Här på Poppegården medverkade Thomas 2010 i Under himlen över gården med Christer Lund och medverkade även som Bill Ray i förra årets uppsättning Sista Sommaren.

Tuva Byström-Poppe Tuva Byström-Poppe har varit med i Jonas Gardells pjäs Människor i solen på Hågelby friluftsteater, sjungit i showgruppen Widén-Strand-Poppes julkonserter samt spelat en roll i ett filmprojekt med Calle Flygare teaterskola. Här på Poppegården spelade hon Saga och Jenny Lind som ung i Spegelbilder 2015. Till hösten studerar Tuva på Stockholms estetiska gymnasium.

Hanna StrandHanna Strand, har varit med i en föreställning med Opera Light på Boulevardteatern i Stockholm. Sjungit i showgruppen Widén-Strand-Poppes julkonserter. Samt spelat barn på en film i Jörgen Mörnbäcks show. 2015 hade hon en roll i Spegelbilder hos oss på Poppegården. Hanna börjar i höst sitt andra år på musikgymnasiet Rytmus i Stockholm.

Regi:

Anders WällhedAnders Wällhed har genom åren regisserat över 100 uppsättningar på teaterscener, radioteater, film och TV. Han utbildades till regissör på Dramatiska institutet i Stockholm. Han var en välkänd radioröst på Sveriges Radios Kulturredaktion under trettio år. Han skapade revyhistoria tillsammans med Kent Andersson på teater Aftonstjärnan under 8 år. Anders har gett ut 19 böcker och är hedrad med en författarplatta vid Parapeten i Helsingborg. Han har nyligen kommit ut med biografin Jag söker en människa om Kent Andersson och nu senast novellsamlingen Konsten att förkorta evigheten. Poppegårdens uruppförande av Spegelbilder 2015 var hans tredje pjäs skriven direkt för scenen i Domsten.

Manus:

Bengt JärnbladBengt Järnblad har spelat teater i 40 år, de sista 28 på Stockholms stadsteater. Han debuterade som dramatiker med Himmel över Nybroplan 2009 och har sedan dess skrivit ett tiotal pjäser som framförts på teatrar runt om i landet. Bengt är också författare och har utgivit romanerna Lady Midnight (Recito 2008), Tappre riddare (Orda förlag 2104) och Vems fana bär du (Bokmaskinen 2017). Bengt beskriver som sin livsuppgift; ett evigt pågående projekt – med arbetsnamnet I skuggan av Winge – att sätta ljus på och berätta om den fantastiska period i svensk teaterhistoria som ryms i Hippodromteatern i Malmö under Oscar Winges ledning (1922-1944), där även Nils Poppe till och från var engagerad.

Katten Sindra

Katten Sindra föddes i juli 2010 på en gård i närheten av Asmundtorp. Hon tycker om att fånga humlor och att ligga och vila sig i soffor som hon hårar ner…