Kära publik!

Indras dotter har kammat ut flätorna och åkt till sin pojkvän i Örebro. Strålkastarna är nedmonterade, Thomas har tagit hem sin ljudanläggning och det är åter igen dags att packa ihop bänkarna och köra dem till Vikvalla idrottsplats och tacka för lånet. Ensemblen har skingrats  och återvänt till vardagen. Alla hundar i kulisserna har åkt hem och lugnet lägrar sig över Poppegården.

Det var ingen lätt uppgift Mia gav sig i kast med – att anpassa August Strindbergs “Ett Drömspel” till Poppegården. Därför är det extra roligt att vi fick ett så fint mottagande av publik och kritik. Det har varit så roligt att spela den här uppsättningen!

Vädret har tidvis varit lite blåsigt, men vi har också haft ett par helt magiska, vindstilla kvällar. Vi hoppas att August i sin himmel också är nöjd med vår tolkning av honom. Ibland kan han visa sitt missnöje har jag hört.. ..men vi märkte inget spår av ”makterna” under våra föreställningar.

Förutom den lilla, men dock så ljudliga, incidenten på premiärkvällen. Mitt i diktarens monolog i slutet av första akten: “Av lera skapade guden Ptah människan på en krukmakarskiva..”, kom sopbilen och tömde en last tomglas i grannskapet, med ett väldigt brak. Ett rent utav majestätiskt dån i den mörka, lite regniga, premiärkvällen. Må hända ett tecken på författarens uppskattning?

Själv går jag här i ensamheten på gården och tycker att det är så skönt att allt gått bra i sommar – men faktiskt också att det är rätt skönt att det nu är över och att lugnet åter lägrar sig. Men så snart allt är färdigstädat kommer förstås saknaden krypande igen.

Jag kommer att tänka på ett par av slutraderna i Strindbergs drama: “Man vill gå bort och man vill stanna – så rivas hjärtats hälfter vart åt sitt håll..”

Så är det då att vara människa!

Tack för i år min kära, trofasta publik!

Varma hälsningar från,

GUNILLA i augusti 2022

Klicka här för att läsa mer om ”Ett Drömspel”
Scroll to Top