Sommaren 2021 blev det intimt kammarspel och tillika skärgårdsdrama när vi åter spelade Strindberg här på Poppegården, med en pjäs som av många har kommit att kallas hans enda komedi.
Kära Publik!
Hjärtligt VÄLKOMNA till årets uppsättning här på Poppegården: ”Leka med elden” av August Strindberg. Hans enda komedi. Ja han kunde vara rolig också! Ibland kanske ofrivilligt. Pjäsen skrevs redan 1892 men kärlekens irrvägar och förvecklingar, som ju pjäsen handlar om, har nog inte förändrats så mycket på ett drygt sekel…
Jag är stolt och glad över att presentera årets ensemble: Mia Poppe, väl känd på Poppegården. Niclas Strand, som senast sågs här på gården i ”Ett stort hjärta” sommaren 2018. Fredrik Hiller, skådespelare från Stockholm som är utbildad på Teaterhögskolan i Malmö. Fredrik har varit anställd bland annat på Dramaten och Örebro Länsteater, har medverkat i åtskilliga filmer och TV-serier. Karin Bergquist, Ystadflicka utbildad på Teaterhögskolan i Göteborg. Hon har varit anställd både på Helsingborgs Stadsteater och Fredriksdalsteatern, men det är första gången hon spelar i en uppsättning här på Poppegårdens stenplattor. Bo G Andersson, som har medverkat i ”Marknadsafton” och ”Kvartetten” här på gården tidigare började sin teaterbana i Lund och blev Skåne trogen genom en lång karriär på Helsingborgs Stadsteater. Vår hus-regissör Anders Wällhed behöver ingen närmare presentation. Han är en trygg sten i Poppegårdens välmurade grund.
Jag själv gläder mig mycket åt att ännu en gång få stå här på scenen i rollen som Modern i Strindbergs pjäs. En lämplig roll kan man tycka. Min glädje grumlas dock när jag tänker tillbaka på den senaste uppsättningen här på gården: ”Konsten att förkorta evigheten” som vi gjorde 2019. Så roligt vi hade, Berit Carlberg och jag, när vi i pjäsen berättade våra liv för varandra! Och nu finns hon ju inte längre bland oss. Tack Berit, för all glädje genom åren!
Folkhälsomyndigheten har uttalat att de nu tillåter en sittande publik på 500 personer utomhus och eftersom Poppegården bara tar in 100 personer så har vi ju god marginal och gott om luft under askens grenverk. Nu gäller det bara att sprita händerna och hålla avståndet!
Och att hålla glädjen levande!
Varmt välkomna!
/GUNILLA i juni 2021
“Tioårsjubileum för teater på Poppegården”
Skådespelarna Fredrik Hiller, Karin Bergquist och Mia Poppe går igenom en av scenerna i pjäsen. Framför scenen sitter Niclas Strand och inväntar hans tur att gå igenom manus, men även Mia och Niclas ena son. Bild: Julia Moegelin
Sedan 2011 har Gunilla Poppe bjudit in till sommarföreställningar i hennes trädgård i Domsten – så även detta år. Repetitionerna av pjäs ”Leka med elden” av August Strindberg pågår för fullt.
Gunilla Poppe är både skådespelare och teaterchef. Sedan 2011 har hon bjudit in till föreställningar på hennes gård Poppegården i Domsten. Bild: Julia Moegelin
– Vi börjar från slutet på scen tre, säger regissören Anders Wällhed.
Skådespelaren Fredrik Hiller sätter sig på en stol, motspelerskan Mia Poppe plockar upp sitt manus medan Gunilla Poppe går in i huset och gör sig redo för sin entré.
Så sätter repetitionen igång och skådespelarna börjar agera på scenen – vassa repliker, kärleksdrama och en del skratt flyger i luften.
Sommarens uppsättning på Poppegården är ”Leka med elden” av August Strindberg – en pjäs som var planerad att framföras redan förra året.
– Det blev ju inställt på grund av pandemin, men nu är vi glada för med de restriktioner som råder har vi förstått att vi kan spela, säger Gunilla Poppe.
Mia Poppe är skådespelare och dotter till Gunilla och Nils Poppe (som gick bort 2000). Under många år arbetade hon tillsammans med familjen på Fredriksdals teatern, och har tillsammans med sin make Niclas Strand, även varit med och satt upp sommarpjäserna på Poppegården. Bild: Julia Moegelin
Det är hemma i hennes trädgård i Domsten som repetitionerna pågår, och det är även här föreställningen ska utspela sig.
Runt 100 sittande gäster får plats mellan häckarna och staketen som ramar in trädgården.
– Man kommer väldigt nära teaterns kärna när man får ha publiken så nära. Det ställer höga krav på skådespeleriet, säger Mia Poppe som är skådespelare i ensemblen, men även dotter till Gunilla och Nils Poppe.
Skådespelaren Karin Bergquist gör debut i ensemblen på Poppegården, men har under flera år spelat på Fredriksdal. Bo G Andersson har varit med i de tidigare uppsättningarna av såväl ”Marknadsafton” och ”Kvartetten”. Bild: Julia Moegelin
Första gången Gunilla Poppe satte upp en pjäs hemma i trädgården var för tio år sedan. Med undantag från förra året, har det varje år varit en stående del av sommaren.
Det måste ju vara rätt annorlunda att sätta upp en föreställning på det här sättet – vad är hemligheten för att få det att funka?
– Jag och Gunilla har arbetat tillsammans i över 15 år, jag tror att det är hemligheten, säger regissören Anders Wällhed.
– Och sen blir vi alla som en familj under sommaren medan vi spelar tillsammans, säger Gunilla Poppe.
“Strindbergs underhållande triangeldrama passar den välbärgade sommaridyllen”
Författaren och kulturjournalisten Boel Gerell ser ”Leka med elden” på Poppegården och önskar att skådespelarna lättat på korsetterna.
Bo G Andersson, Mia Poppe, Gunilla Poppe, Fredrik Hiller och Karin Bergquist i ”Leka med elden” på Poppegården. Foto: Dick Eriksson
Högsommarvärmen ligger tung över fiskeläget Domsten. I Poppegårdens rosor surrar humlor dovt och ihållande och från stranden kommer semesterlediga familjer strosande. Alla rörelser är trögare än vanligt i hettan, en loj och laddad stiltje, som väntande på en urladdning.
Stämningen och platsen är som klippt och skuren för kvällens pjäs ”Leka med elden”. En komedi på papperet men med tematiken och moralen lätt igenkännbar från Strindbergs övriga dramer. Kampen står mellan könen och äktenskapet är en fasad, vars innanmäte till största delen är ruttet.
Materiellt har invånarna i sommarhuset det gott ställt. Fadern lever på räntor och försörjer generöst såväl den misslyckade konstnärssonen Knut som dennes hustru Kerstin och två vänner på besök. Själv slår han sina lovar kring den purunga Adele medan Knut och Kerstin tampas om vännen Axel.
Niclas Strand, Mia Poppe, Fredrik Hiller och Karin Bergquist i ”Leka med elden” på Poppegården. Foto: Dick Eriksson
Pengarna och konvenansen tvingar gestalterna samman, men under den komfortabla ytan gror ledan och självföraktet. En tryckkokare, med erotiken som bedräglig ventil. Triangeldramat mellan det gifta paret och den manlige vännen återkommer i Strindbergs verk och liksom i ”Dödsdansen” blir gästen ett redskap för makarna att förgöra varandra.
Och ändå, en komedi. I Anders Wällheds regi är tolkningen påtagligt traditionell, komplett med pluralformer i dialogen och tidstypiska kostymer. Liksom i det klassiska lustspelet riktas replikerna mot publiken hellre än mot medspelarna och det hade varit intressant att se vad som hänt om man öppnat för en större rörlighet och dynamik mellan gestalterna.
Fredrik Hiller är annars den som tar ut svängarna mest i rollen som Knut, med burleskt vinklade ögonbryn och yviga gester. Niclas Strand gör en mer återhållet plågad Axel, sliten mellan motstridiga känslor. Men för uppsättningens dramatiska nav står Mia Poppe, som i sin distinkta och inkännande version av Kerstin återger rollfiguren något av den värdighet Strindberg ursprungligen velat beröva henne.
Som uppsättning är Poppegårdens ”Leka med elden” välspelad och proffsig, underhållande utan att vara publikfriande. Och passande, som sagt var, för den välbärgade sommaridyllen. Ändå kan jag inte låta bli att undra över vad som hade kunnat ske med angelägenheten om man tagit Strindberg ett steg närmare samtiden. Exempelvis genom att varsamt modernisera dialogen eller lätta på de väl hårt åtdragna korsetterna.
9 juli till 8 augusti 2021
Tisdag till Fredag kl. 19.00
Lördag och Söndag kl. 15.00
Föreställningens längd:
En timme och tjugo minuter utan paus.
Café och Poppemuseum:
Vi öppnar vårt café redan en timme innan föreställningens början, så att ni coronasäkert kan droppa in när det passar och njuta av en fika, med goda kakor därtill, på vår lummiga gård. Den som vill kan också gärna titta in i Nils Poppes arbetsrum och vårt lilla Poppemuseum.
Mia Poppe är utbildad vid Teaterhögskolan i Göteborg. Arbetat åtskilliga somrar på Fredriksdalsteatern. Förutom ett antal privatteatrar har hon också varit anställd på Riksteatern och Stockholms stadsteater. Mia har medverkat i film och TV. Mia undervisar på Calle Flygare teaterskola och anlitas ofta som regissör, teaterlärare och föreläsare. Mia är även lärare och en av de huvudansvariga på balettakademiens nystartade teaterutbildning, med start hösten 2021. Här på Poppegården spelade hon dottern i Pelikanen 2012 och Jenny Lind i Spegelbilder 2015. Sommaren 2014 spelade hon Amy i Charleys Tant på Mälarhöjdens Friluftsteater och turnerade på hösten samma år med Dödsfällan. Mia åkte även på turné hösten 2018 med pjäsen Marknadsafton.
Karin Bergquist gick ut Teaterhögskolan i Göteborg 1997. Sedan dess har hon spelat på många olika teatrar runt om i landet, såsom Helsingborgs Stadsteater, Östgötateatern, Riksteatern, hon har även gjort två produktioner på Fredriksdalsteatern med Eva Rydberg, spelat på Nöjesteatern och Lisebergsteatern i Göteborg samt på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. Karin blandar gärna komedi och drama och har gjort vitt skilda roller från pjäser av Jon Fosse, via Shakespeare och Norén, till klassiska komedier och farser. På TV och film har vi kunnat se henne i allt från filmen Låt den rätte komma in, Keillers park, TV-serien Labyrint, Maria Langs Rosor, kyssar och döden, julkalendern Hotell Gyllene Knorren med flera. Karin har också gått Balettakademiens musikalutbildning i Göteborg och sjunger 30- och 40-tals musik tillsammans med storbandet Salongsorkestern. Förra året medverkade hon för första gången på scenen här i Domsten under vår helg med trädgårdskultur i En sommarlek mellan dröm och vaka…
Fredrik Hiller tog examen från Teaterhögskolan i Malmö 1998 och har sedan dess skådespelat på teatrar runt om i landet, samt på film och TV. På de tiljor som föreställa världen har han setts bland annat på Dramaten, Örebro teater, Angeredsteatern och Playhouse teater. På vita duken har han spelat i allt från inhemska filmer som Eld & lågor och Ted – För kärlekens skull, till Robert Zemeckis Hollywoodepos Beowulf. I TV-serier har han medverkat i allt från svenska produktioner som Bron II och Wallander till internationella storproduktioner som Kommissarie Montalbano, Italiens största krimserie, samt History Channels Vikings. Utöver detta har han regisserat tjugo teateruppsättningar och två långfilmer.
Niclas Strand utbildades till skådespelare på Calle Flygare teaterskola. Har spelat revy, operett och musikteater på olika teatrar och i fria grupper. Här på Poppegården har han setts som Fredrik i Pelikanen och som HC Andersen i Spegelbilder. 2017 spelade han Lillen i Soldat Fabian Bom på Vallarnas friluftsteater och på den efterföljande turnén som avslutades på Lisebergsteatern i Göteborg våren 2018. Sommaren 2018 var han sedan tillbaka här på Poppegården i uppsättningen Ett stort hjärta.
Bo G Andersson började sin teaterbana i Lund med teatergruppen Proteus. Samtidigt läste han ”Teater drama film”. Sedan blev det ABFs Föreningsteater i Helsingborg och efter det Folkteatern i Malmö. 1987 anställdes Bo vid Helsingborgs Stadsteater, där han blev kvar till sin pensionering 2012, och medverkade i närmare 60 uppsättningar. Här på Poppegården har vi tidigare sett honom i Kvartetten 2014 och som Magni i Marknadsafton 2013.
Gunilla Poppe genomgick Dramatens Elevskola 1954-57. Hon var 17 år när hon kom in – en av de yngsta genom tiderna. Efter detta tillbringade hon fyra år på Helsingborgs Stadsteater, där hon fick göra skiftande roller som: Prinsessan i Svinaherden, hora i Tolvskillingsoperan och dramatiska roller i Utsikt från en bro och Anne Franks Dagbok. Sedan åkte Gunilla Poppe till Stockholm, där hon medverkade på TV-teatern i ett par uppsättningar, åkte på flera turneer där hon bland annat spelade Beatie i Arnold Weskers Rötter och Shen Te Shui Ta i Den goda människan från Sezuan. Sommaren 1962 gestaltade hon Flickan med hunden i Soldaten Svejk på Skansenteatern i Stockholm. Huvudrollen Svejk spelades av Nils Poppe. Så gick det som det gick. Efter barnafödande spelade Gunilla på Borås Stadsteater och på Fredriksdalsteatern, både hos Nils Poppe och Eva Rydberg, i sammanlagt 20 säsonger. I 21 år var Gunilla anställd vid Malmö Stadsteater. Sedan 1986 har hon även producerat egna uppsättningar i Helsingborg på somrarna. 2011 började hon sätta upp pjäser på Poppegården och i den senaste uppsättningen 2019 såg vi henne spela mot Berit Carlberg i Konsten att förkorta evigheten.
Regi:
Anders Wällhed har genom åren regisserat över 100 uppsättningar på teaterscener, radioteater, film och TV. Han utbildades till regissör på Dramatiska institutet i Stockholm. Han var en välkänd radioröst på Sveriges Radios Kulturredaktion under trettio år. Han skapade revyhistoria tillsammans med Kent Andersson på teater Aftonstjärnan under 8 år. Anders har gett ut 21 böcker och är hedrad med en författarplatta vid Parapeten i Helsingborg. Han har bland annat skrivit biografin Jag söker en människa om Kent Andersson, novellsamlingen Konsten att förkorta evigheten och i år kommer romanen Smältpunkten. Konsten att förkorta evigheten blev också titeln på hans fjärde pjäs skriven direkt för Poppegården, som vi satte upp sommaren 2019.
Katten Sindra föddes i juli 2010 på en gård i närheten av Asmundtorp. Hon tycker om att fånga humlor och att ligga och vila sig i soffor som hon hårar ner…
Epilog:
Kära Publik!
Tack för ännu en sommar! Så roligt att ni kom till Poppegården och tittade på vår pjäs ”Leka med elden”. I år har ni varit lite mer blandade i åldrarna än vanligt. Anton, åtta år, var här med sin familj och när det var slut frågade hans mamma lite pedagogiskt:
–Nå,vad handlade det om?
–Det vet du väl, Kärlek! Blev svaret.
Visst är det så! Och att kärleken övervinner allt. Det vet vi också. Kärleken till TEATERN, till exempel. Vi hade många av pandemi-tidens mörka frågetecken kring oss innan vi kunde starta repetionerna i våras. Men så lättade förhållningsreglerna och vi kunde äntligen sätta tänderna i manuset. Alla var överlyckliga. Vi hade ju väntat på detta i över ett år!
Strindbergs gamla drama fick liv igen i mötet med er i publiken, som har visat oss så mycket kärlek och tålmodighet. Inte minst under den sista föreställningen, när vi fick snabbspola oss igenom de sista 20 minuterna, eftersom himlen öppnade sig och spolade ner oss fullständigt i ett tropiskt regn. Nästan alla satt kvar – för man ville ju se hur det slutade! Dessutom kan man ju inte bli mer än genomvåt. Men nog har jag förståelse för de av er som inte härdade ut…
Nu är dock allt torrt och nedpackat igen, bänkarna är återlämnade till Vikvalla idrottsplats och Niclas fina nybyggda gradänger ligger i prydliga rader i garaget – i väntan på nästa produktion.
Katten Sindra har återtagit sitt revir på gården. Hon var mycket benägen att svassa omkring på scenen under föreställningarna och då särskilt i de mest dramatiska delarna. Till slut fick vi, för dramaturgins skull, ge henne en egen loge i teknikrummet. Men Thomas, som hyser stor kärlek till Sindra, föreslog att vi till nästa uppsättning i stället skall skaffa en extra liten trådlös mikrofon, så att hon kan jama med när hon vill i föreställningen.
Om framtiden vet vi dock inte så mycket ännu, men hoppas på det bästa!