2023

“Fröken Julie”
av August Strindberg
& Marie-Louise Ekman

Sommaren 2023 följde vi en åldrande Fröken Julies vedermödor här på Poppegården, i en modern tolkning av den klassiska pjäsen.

Kära publik!

Hjärtligt välkomna till ännu en sommar med August Strindberg här på Poppegården! Denna gång är han dock inte ensam. När Strindberg sommaren 1888 satt och skrev ”Fröken Julie” kunde han väl inte ana att teaterchefen och dramatikern Marie-Louise Ekman, sisådär 135 år senare, skulle ta sig an hans pjäs.

Fröken Julie hade premiär den 14 mars 1889 på en specialföreställning vid Badstuestræde i Köpenhamn. Föreställningen spelades bara en gång eftersom pjäsen förbjöds, då man ansåg den vara grovt osedlig. Det dröjde sedan ända till 1906 innan pjäsen fick premiär i Sverige på Strindbergs Intima Teater i Stockholm.

I vår uppsättning möter vi några skådespelare som har åkt land och rike runt med ”Fröken Julie” ett helt liv. Men ekonomin är knackig och till slut har de inte råd med en tredje skådespelare, så inspicienten får klä ut sig och spela rollen som Kristin.

Marie-Louise Ekman har skapat ett parallellt scenrum, vid sidan av den ursprungliga berättelsen. Replikerna handlar om det verkliga livet, vardagen, åldrandet och det tragikomiska i tillvaron. Vad gör tiden med de stora livsfrågorna? Är engagemanget lika brinnande som när man var ung?

1973 spelade jag ”Fröken Julie” på Stadsbiblioteket i Helsingborg, i ett arrangemang av ABF och Helsingborgs Stadsteater. Replikerna landar helt annorlunda nu. Strindbergs text är självklart densamma, men tiden, livet och språket har fått en annan ton.

När man är ung vill man förändra världen. När man blir äldre når man i bästa fall någon sorts förlikning med tillvaron. Eller? Det har varit rysligt och roligt att på nytt få kontakt med sitt yngre jag – och det känns tryggt att jag har min trogna ensemble Göran, Niclas, Anders och Thomas med mig på denna tidsresa!

Varmt välkomna att följa med oss!

/GUNILLA i maj 2023

“50 år sedan sist – nu är hon fröken Julie igen”

Även denna sommar blir det teater i skådespelaren Gunilla Poppes trädgård i Domsten. För fjärde gången bjuder Poppegården på en pjäs av August Strindberg, denna gång i form av Marie-Louise Ekmans version av Fröken Julie.

Vid föreställningarna på Poppegården finns det plats för en publik på 120 personer. På bilden syns Gunilla Poppe, Niclas Strand och Göran Thorell. Bild: Emil Langvad

I Skånelängans lummiga trädgård färdigställs en ugn i gammal stil, som ska signalera att man befinner sig i det herrgårdskök som pjäsen utspelar sig i.

I denna version av Fröken Julie, som Marie-Louise Ekman satte upp för Dramaten, utspelar sig dock handlingen i både dåtid och nutid.

– Det handlar om en teatergrupp som har åkt runt och spelat den här pjäsen i hela sitt liv. Och de är så trötta på det. De är gamla och de spelar. Det är komiskt men det är lite tragiskt också, så det har många bottnar, säger Gunilla Poppe.

Två parallella handlingar vävs ihop då skådespelarna går ur sina Fröken Julie-roller och in i rollerna som åldrande skådespelare. Replikerna handlar om det tragikomiska i tillvaron och om vad tiden gör med de stora livsfrågorna.

Den nya vinkeln medför bland annat att huvudrollsinnehavarna i Fröken Julie är äldre än vad de brukar vara.

I Marie-Louise Ekmans version av Fröken Julie spelar Gunilla Poppe en äldre skådespelare – som i sin tur spelar rollen som Julie – vars man ringer henne och är sjuk. Bild: Emil Langvad

– Det är fröken Julie och ändå inte, så att säga. Jag gjorde den när jag var ung, och så kan man inte göra den när man är så gammal som jag, säger Gunilla Poppe.

För 50 år sedan spelade hon Fröken Julie på Stadsbiblioteket i Helsingborg. Idag tycker hon att replikerna landar på ett annat sätt. Livet och tiden har gett Strindbergs text en annan ton.

För det turnerande teatersällskapet i pjäsen går ekonomin knackigt och för att spara pengar får deras inspicient ta rollen som kokerskan Kristin – trots att han är man.

Niclas Strand spelar rollen som en inspicient – som i sin tur spelar rollen som kokerskan Kristin. Bild: Emil Langvad

– Vi går ur rollerna och blir skådespelarna. Så vi kommenterar ibland, lite meta-teater, säger Niclas Strand, som spelar Kristin, och som har medverkat i flera andra uppsättningar på Poppegården.

Sammanlagt blir det 23 föreställningar mellan den 30 juni och den 30 juli.

– Vi har tagit bort fredagarna eftersom vi har märkt att folk går inte så mycket på teater på fredag längre. De sitter hemma och myser, konstaterar Gunilla Poppe.

Desto mer populära har matinéerna på lördagar och söndagar varit.

I trädgården ryms 120 åskådare.

– Många i publiken säger att bara att få sitta i den här miljön är värt biljettpriset. Det är inte så viktigt vad som spelas utan de vill komma hit, de tycker det är helt fantastiskt, säger Göran Thorell, som spelar rollen som betjänten Jean.

Regissören Anders Wällhed och Gunilla Poppe. Bild: Emil Langvad

Sören Billing, Helsingborgs Dagblad

RECENSION FRÖKEN JULIE:

“Passionerat om kärleken till teatern”

Boel Gerell, författare och kritiker på kultursidan i Helsingborgs Dagblad, anser att den lakoniska självironin och kärleken till teatern bär upp Poppegårdens version av Strindbergs Fröken Julie.

Göran Thorell som betjänten Jean och Gunilla Poppe som Fröken Julie, en roll hon även spelade för 50 år sedan på Stadsbiblioteket i Helsingborg. Bild: Anders Wällhed

Blommande rosor och en doft av salt och tång i luften. Gyllengul kvällssol som fortfarande värmer och en skara finklädda människor i övre medelåldern, köande utanför en trädgårdsgrind.

Det är premiärkväll på friluftsteatern Poppegården i fiskeläget Domsten norr om Helsingborg och som jag närmar mig gruppen slås jag av att allt är som förut.

Flera i publiken känner jag igen från tidigare premiärkvällar, rosornas doft var densamma förra gången, liksom surret från humlorna. Och också denna gång är det Strindberg som spelas, om än i en version av Marie-Louise Ekman som tar fasta på just upprepningen som element av trygghet och leda, i livet och i scenkonsten.

Sedan starten 2011 har teaterchefen Gunilla Poppe haft ett särskilt gott öga till Strindberg och de senaste säsongerna har vi fått se klassiker som ”Leka med elden”, ”Ett drömspel” och nu ”Fröken Julie” sättas upp på scenen som till vardags är familjen Poppes egen trädgård.

Som tidigare står Anders Wällhed för regin medan sonen Thomas Poppe ansvarar för tekniken.

Niclas Strand som kokerskan Kristin och Göran Thorell som betjänten Jean. Bild: Anders Wällhed

När Marie-Louise Ekman gjorde sin version av pjäsen för Dramaten förra våren stod hon inte bara för den nyskrivna texten utan också för scenografin, kostymerna och regin. Titelrollen var skräddarsydd för nationalscenens grand old lady Marie Göranzon, flankerad av Krister Henriksson som betjänten Jean.

I en bransch som ofta stirrar sig blind på ungdom var åldern och erfarenheten en förutsättning för tolkningen och samma sak gäller nu, när den 86-åriga Gunilla Poppe själv gör Julie.

Här blir ramberättelsen en lek med villkoren för det lite slitna teatersällskapets verksamhet. Av ekonomiska skäl har ensemblen bantats ner till mindre än minimum och i en nödlösning som permanentats gör inspicienten (Niclas Strand) rollen som Jeans fästmö Kristin.

Jean själv, gestaltad av Göran Thorell, kämpar på med buskiga ögonbryn och pilskt skratt, men har samtidigt känningar av hjärtat och behöver då och då ta en paus.

I fröken Julies ficka ringer gång på gång mobilen. Det är skådespelerskans sjuke make som hör av sig och vill att hon kommer hem och mot scenens erotiska maktspel ställs den åldrade vardagskärlekens balansakt mellan klaustrofobiskt beroende och ömhet.

Kampen mellan könen som är på liv och död i Strindbergs universum devalveras i den krassa verkligheten till just teater som med fördel kan skyndas på en smula, för att man ska få gå hem.

Gunilla Poppe, Niclas Strand och Göran Thorell i Marie-Louise Ekmans version av ”Fröken Julie”. Bild: Anders Wällhed

Ändå händer något i scenerna som trots allt ges, när skådespelarna av gammal vana eller motvillig passion till yrket uppfylls av sina roller och drabbar samman. Ögonblick av klarhet där Strindbergs dramatik får mening och det gör det samma att Julie och Jean med god marginal passerat pensionsstrecket, deras erotiska dragkamp liksom den omgivande midsommarnatten är evigt ung ändå.

Leken med berättarplanen är långt ifrån ny och det är inte självklart att publiken delar skådespelarnas förtjusning över att villkoren för konsten synliggörs.

Vad som får Marie-Louise Ekmans och Poppegårdens version att bära är den lakoniska självironin och kärleken till teatern, förkroppsligad av Niclas Strands inlevelsefullt gestaltade inspicient som gett upp allt för att få vara en del av ensemblen och nu närmar sig bristningsgränsen.

Någon gång ska vara den sista, om inte denna så nästa eller nästa och i detta omutliga faktum ryms pjäsens verkliga smärtpunkt. Upprepningen är kanske en leda och samtidigt är den till syvende och sist allt vi har.

The show must go on, to the bitter end.

Eller tills någon helt enkelt ger fan i alltsammans och tar en taxi hem.

”Fröken Julie” spelas till den 30 juli på Poppegården i Domsten. Bild: Anders Wällhed

Boel Gerell, Helsingborgs Dagblad

Ensemble:

Gunilla Poppe, Göran Thorell och Niclas Strand

Regi:

Anders Wällhed

Manus:

August Strindberg och Marie-Louise Ekman

Teaterteknik:

Thomas Poppe

Foto:

Lena Nilsson

Hemsida:

Eric Bleckert

Premiär:

Fredagen den 30 juni 2023 klockan 19.00

Föreställningar:

30 juni – 30 juli 2023
Tisdag till Torsdag kl. 19.00
Lördag och Söndag kl. 15.00

Föreställningens längd:

Två timmar inklusive paus.

Café och Poppemuseum:

Vårt café och det lilla Poppemuséet i Nils Poppes arbetsrum är öppna i pausen.

Medverkande:

Gunilla PoppeGunilla Poppe genomgick Dramatens Elevskola 1954-57. Hon var 17 år när hon kom in – en av de yngsta genom tiderna. Efter detta tillbringade hon fyra år på Helsingborgs Stadsteater, där hon fick göra skiftande roller som: Prinsessan i Svinaherden, hora i Tolvskillingsoperan och dramatiska roller i Utsikt från en bro och Anne Franks Dagbok. Sedan åkte Gunilla Poppe till Stockholm, där hon medverkade på TV-teatern i ett par uppsättningar, åkte på flera turneer där hon bland annat spelade Beatie i Arnold Weskers Rötter och Shen Te Shui Ta i Den goda människan från Sezuan. Sommaren 1962 gestaltade hon Flickan med hunden i Soldaten Svejk på Skansenteatern i Stockholm. Huvudrollen Svejk spelades av Nils Poppe. Så gick det som det gick. Efter barnafödande spelade Gunilla på Borås Stadsteater och på Fredriksdalsteatern, både hos Nils Poppe och Eva Rydberg, i sammanlagt 20 säsonger. I 21 år var Gunilla anställd vid Malmö Stadsteater. Sedan 1986 har hon även producerat egna uppsättningar i Helsingborg på somrarna. 2011 började hon sätta upp pjäser på Poppegården och i förra årets uppsättning såg vi henne i Strindbergs Ett Drömspel.

Göran ThorellGöran Thorell är utbildad vid Scenskolan i Stockholm och har därefter spelat på en rad teatrar runt om i landet, såsom Riksteatern, Pistolteatern, Boulevardteatern, Uppsala stadsteater, Västmanlands länsteater och Norrbottensteatern. På Stockholms stadsteater har vi bland annat sett honom i Björnen av Tjechov och i Astrid Lindgrens Mio Min Mio, i bearbetning av Kristina Lugn. På film och i TV har vi sett honom i produktioner som Varuhuset, Pip-Larssons och Glöm inte mamma! Många minns honom även i rollen som Bull i Pelle Svanslös. Senast vi såg Göran här på Poppegården var i kabarén Skånska Vägskäl 2009 och vi är så glada att välkomna honom tillbaka igen!

Niclas StrandNiclas Strand utbildades till skådespelare på Calle Flygare teaterskola. Har spelat revy, operett och musikteater på olika teatrar och i fria grupper. Här på Poppegården har han setts som Fredrik i Pelikanen och som HC Andersen i Spegelbilder. 2017 spelade han Lillen i Soldat Fabian Bom på Vallarnas friluftsteater och på den efterföljande turnén som avslutades på Lisebergsteatern i Göteborg våren 2018. Sommaren 2018 var han sedan tillbaka här på Poppegården i uppsättningen Ett stort hjärta. Han är också medlem i showgruppen Widén-Strand-Poppe, som producerar musikteater med utgångspunkt i Vingåkers Folkets Park. Förra sommaren kunde vi se honom här på Poppegården i Ett Drömspel.

Thomas PoppeThomas Poppe har ett delat liv mellan musiken och teatern. Som trubadur och låtskrivare har han bland annat gett ut skivorna Father, Den jag är och Louise. Sin teatrutbildning fick han på Östra Grevie Folkhögskola och Skara Skolscen. Han har spelat på Fredriksdalsteatern i Lilla Helgonet med sin far Nils Poppe och Upp till camping med Eva Rydberg. Thomas har även medverkat i flera uppsättningar här på Poppegården, så som rollen Bill Ray i uppsättningen Sista sommaren 2017.

Anders WällhedAnders Wällhed har genom åren regisserat över 100 uppsättningar på teaterscener, radioteater, film och TV. Han utbildades till regissör på Dramatiska institutet i Stockholm. Han var en välkänd radioröst på Sveriges Radios Kulturredaktion under trettio år. Han skapade revyhistoria tillsammans med Kent Andersson på teater Aftonstjärnan under 8 år. Anders har gett ut 21 böcker och är hedrad med en författarplatta vid Parapeten i Helsingborg. Han har bland annat skrivit biografin Jag söker en människa om Kent Andersson, novellsamlingen Konsten att förkorta evigheten och 2021 kom romanen Smältpunkten. Konsten att förkorta evigheten blev också titeln på hans fjärde pjäs skriven direkt för Poppegården, som vi satte upp sommaren 2019. I år lotsar han oss genom Marie-Louise Ekmans manus med sin alltid lika trygga regiblick.

Katten Sindra

Katten Sindra föddes i juli 2010 på en gård i närheten av Asmundtorp. Hon tycker om att fånga humlor och att ligga och vila sig i soffor som hon hårar ner…

Epilog:

Kära publik!

Så har jag då fått bevisa att jag kunde spela ”Fröken Julie” vid 86 års ålder. Ha! Lite ledbruten känner jag mig nog allt, men ändå glad. Efter den första förskräckelsen verkade det även som om publiken med nöje tog emot denna version av pjäsen. Men nu är det slut för denna gång.

På söndagskvällen, direkt efter matinén, satte den förträffliga ensemblen igång med att montera ner gradängerna och baxa in dem i garaget. Under ösande regn torkade och packade Thomas och Anders in elektroniken medan Göran och Niclas åkte till Vikvalla med bänkarna, som vanligt.

Allt emedan Fröken Julie själv lagade en kreolsk jambalaya i Poppegårdens kök och kunde bjuda hela produktionsgänget, inklusive Tim från kassan, Alvin från caféet och Elliot, som skött muséet, att bänka sig vid långbordet.

Vi satt där i köket och lyssnade till de höstliga stormarna kring skånelängans knutar.

Det där med ”makterna” och Strindberg är ju alltid lite speciellt. Ett knäpp i mikrofonen, vad kom det ifrån? En ond tand helt plötsligt, vad betyder det? Och så ett dramatiskt ösregn i början på andra akten:

–Anser ni att vi kan stanna här?
–Nej vi måste fly, men vart?
–Kan det då inte finnas någon räddning?!!

Är han arg på oss, August, eller är det bara hans sätt att visa sin uppskattning och se till att vi håller oss på tårna?

Men den sista föreställningen var i alla fall vädrets makter på vår sida. Efter en intensiv föreställning, inför en tacksam publik i härligt sommarväder, öppnade sig himlen för ett tropiskt regn EXAKT fem minuter efter att sista repliken sagts..

Tack för i år kära publik!

..och vem vet? Vi ses kanske igen!

/GUNILLA i augusti 2023

Rulla till toppen