“Rut och Ragnar” av Kristina Lugn
‟Någonstans måste väl ändå äktenskapet finnas…
…även om det befinner sig i upplösningstillstånd.‟
‟Kan man inte ens få en liten julhälsning från äktenskapet..?‟
‟Jag tror att själva förutsättningen för att ett äktenskap
skall hålla så länge som vårt, är att minst en av
de inblandade glömmer bort att varje människa
föds som ett underverk av möjligheter.‟
Rut och Ragnar är en av Kristina Lugns mest älskade pjäser. Den publicerades första gången 1997 och har sedan dess spelats flitigt. Bland annat på Stockholms Stadsteater, där den gick i flera år med Meta Velander och Ingvar Kjellson i rollerna. Den handlar om ett par som har varit gifta i 35 år och som nu äntligen bestämt sig för att gå skilda vägar. När pjäsen börjar dansar de överlyckliga en vals tillsammans. Men sedan börjar minnena stiga upp till ytan, med olika anklagelser som följd. Pjäsen är mycket rolig, full av bitande ironi och drastiska formuleringar. Men den vore inte skriven av Kristina Lugn om det inte också fanns en mörk klangbotten. Själv säger hon så här:
När rosorna ännu en gång blommar utmed skånelängans fasad och sommarsolen åter låter sundet glittra i fonden, ser jag och Per fram emot att under hela juli månad få ta emot både gamla stamgäster och nya ansikten här på Poppegården. Varmt välkomna!
/GUNILLA i april 2016
“Rut och Ragnar är ett strålande val av pjäs för sommarens uppsättning på Poppegården. Per Holmberg ger pondus åt mannen i sina bästa år som ska börja om på nytt med ett cyniskt leende i mungipan. Gunilla Poppe bollar tillbaka replikerna med en skörare känslighet som låter sorgen skymta under elakheterna.”
Ann Lingebrandt, Helsingborgs Dagblad
Medverkande:
Gunilla Poppe och Per Holmberg
Regi:
Anders Wällhed
Premiär:
Fredagen den 1 juli 2016 klockan 19.00
Föreställningar:
Den 2 juli till den 31 juli 2016
Tisdag till Fredag kl. 19.00
Lördag och Söndag kl. 15.00
Ensemble:
Per Holmberg började sitt sceniska liv i slutet av 60-talet på Pistolteatern i Stockholm. Efter teaterhögskolan i Göteborg i början av 70-talet har han spelat allt från djupaste drama till sprudlande fars, företrädelsevis på Dramaten i Stockholm samt på stadsteatrarna i Uppsala och Norrköping. Genom åren har han även arbetat på Riksteatern och Maximteatern i Stockholm. Han har också gjort ett stort antal film- och TV-roller, som exempelvis i ”Roland Hassel”, “Cleo”, “Lilla Jönssonligan”, “Anna Holt”, “Beck.gamen”, “Svensson,Gunilla Poppe genomgick Dramatens Elevskola 1954-57. Hon var 17 år när hon kom in – en av de yngsta genom tiderna. Efter detta tillbringade hon fyra år på Helsingborgs Stadsteater, där hon fick göra skiftande roller som: Prinsessan i “Svinaherden”, hora i “Tolvskillingsoperan”
Anders Wällhed har genom åren regisserat över 100 uppsättningar på teaterscener, radioteater, film och TV. Han utbildades till regissör på Dramatiska institutet i Stockholm. Han var en välkänd radioröst på Sveriges Radios Kulturredaktion under trettio år. Han skapade revyhistoria tillsammans med Kent Andersson på teater ”Aftonstjärnan” under 8 år. Anders har gett ut 19 böcker och är hedrad med en författarplatta vid ”Parapeten” i Helsingborg. Han kom nyligen ut med biografin ”Jag söker en människa” om Kent Andersson. Förra årets pjäs ”Spegelbilder” var hans tredje pjäs skriven direkt för Poppegården och i år ser han fram emot att få sätta tänderna i Kristina Lugns dramatik.

Katten Sindra föddes i juli 2010 på en gård i närheten av Asmundtorp.
Hon tycker om att fånga humlor och att ligga och
vila sig i soffor som hon hårar ner…
Epilog:
Kära publik!Rut och Ragnar har nu bråkat färdigt för den här gången. Stolarna är tillbakalämnade till Vikvalla idrottsplats. Alla flyttkartonger är uppeldade och matsalsbordet är nu definitivt itusågat och ligger som ett kasserat virkesupplag vid garaget i väntan på grovsopehämtningen om två veckor. Nära 1400 personer har hittat hit till Poppegården denna sommar! Det var många skratt, men ibland förfasade man sig…
Som till exempel när Ragnar säger: ”Du är min längtan uttryckt i fläsk!” Då hördes ibland en kommentar ifrån publiken: ”Nej men det var det värsta!” Många hade också funderingar kring det vemodiga slutet.
Kring detta kan man diskutera mycket, tror jag.
/GUNILLA i augusti 2016