2020

“En sommarlek mellan dröm och vaka…”

En julihelg pandemisommaren 2020, bjöd vi på spontan trädgårdskultur på Poppegården. En kulturcabaré fylld av visor, lyrik och poesi – istället för den ordinarie sommarteatern.

Kära Poppegårdsvänner!

Vi kunde ju inte låta en hel sommar gå förbi utan att bjuda på lite kultur här på Poppegården. För att muntra upp oss själva och kanske någon mer, satte vi ihop ett program med visor, lyrik och poesi i cabarétform. Och nog blev vi, tillsammans med er som kom och såg oss, uppmutrade allt! Texter och musik med humor och eftertänksamhet blandades ihop till en timme balsam för själen. Naturligtvis corona-anpassat med max 50 personer i publiken, som spred ut sig i Poppegårdens prunkande trädgård och det blev en härlig helg, även om premiären bjöd på ett par regnstänk.

Tack för att ni kom och förgyllde vår kulturhelg!

/GUNILLA i juli 2020

“Det blir föreställning på Poppegården ändå – men i litet format”

Gunilla Poppe och hennes skådespelarvänner tyckte att det var för tråkigt att sitta och vänta på bättre tider. Nu repar de ihop en kabaré-föreställning som har premiär på Poppegården på fredag – med max femtio personer i publiken, förstås.

Anders Wällhed, Mia Poppe, Karin Bergqvist, Gunilla Poppe, Thomas Poppe och Niclas Strand kunde inte hålla sig från scenen. Till helgen blir det trädgårdsföreställning på gårdsplanen. Bild: Britt-Mari Olsson

För en dryg månad sedan kom Gunilla Poppe med beskedet att årets sommarteater på Poppegården ställs in och föreställningen ”Leka med elden” ska istället spelas sommaren 2021.

De lånade kostymerna från Malmö stadsteater blev hängande oprovade i garderoben.

– Vi var lite ledsna för att det inte blev något, och så sa Karin: Kan vi inte göra något så vi faktiskt håller oss igång? Så började vi leta i lådor och se vad vi hade, säger Gunilla Poppe.

I helgen bestämde de sig för att sätta upp kabarén ”En sommarlek mellan dröm och vaka” som har premiär redan på fredag. Medverkar gör Gunilla Poppe, Niclas Strand, Karin Bergqvist, och Mia och Thomas Poppe. Anders Wällhed står för regi och ett gästspel på scenen som trubadur.

– När vi hade bestämt oss för detta så kände vi hur vi piggnade till och hur roligt allt blev igen. Man måste ju syssla med något, säger Gunilla Poppe.

Hur gör ni för att repetera en hel föreställning på så kort tid?

– Knepet är att vi har en del nummer som vi redan kan och har gjort i andra sammanhang, men sen har vi en del nytt material, och så sätter vi ihop det.

Det blir till exempel en del välbekanta nummer från både Povel Ramels och Tage Danielssons material, men även nyskriven text av Pamela Jaskoviak.

Så värst stressade är skådespelarna inte, menar Gunilla Poppe.

– Vi är mer taggade just nu men vi kanske blir lite stressade fram emot fredag, säger hon.

Katten Sindra har gjort många oplanerade inhopp på scen ”Vi har fått låsa in henne ibland för hon snor ju showen” berättar Mia Poppe. Bild: Britt-Mari Olsson

Föreställningen spelas i Poppegårdens trädgård på fredag, lördag och söndag med en publik på max femtio personer. Stolarna ställs långt ifrån varandra, och handsprit ska också finnas att tillgå. Men om det regnar ställs föreställningen in.

– Just nu ser det ut som att det blir fint fredag och lördag men det ändras ju hela tiden, säger Gunilla Poppe.

Matilda Bergqvist, Helsingborgs Dagblad

Medverkande:

Karin Bergquist, Mia Poppe, Niclas Strand,
Thomas Poppe, Anders Wällhed och Gunilla Poppe

Regi:

Anders Wällhed

Föreställningar 2020:

Fredag 10 juli kl. 18.00
Lördag 11 juli kl. 15.00
Lördag 11 juli kl. 18.00
Söndag 12 juli kl. 15.00

SOMMARTEATERN PÅ POPPEGÅRDEN
TOG EN PAUS SÄSONGEN 2020

Kära publik!

Tyvärr är jag nödsakad att ställa in årets föreställning av ”Leka med elden” här på Poppegården. Jag väntade och hoppades i det längsta att kunna spela som vanligt. Men som läget ser ut med detta virus, som vi alla har att förhålla oss till denna sommar, så är det helt enkelt inte möjligt att spela – av omsorg för både er i publiken och oss som står på scenen.

Så nu ser vi framåt! Som väl är har alla medverkande i årets ensemble tackat ja till att spela August Strindbergs “Leka med elden” sommaren 2021 istället. Det blir ett härligt gäng med Mia Poppe, Niclas Strand, Fredrik Hiller, Karin Bergquist, Bo G Andersson och jag själv i ensemblen. Som traditionen bjuder står Anders Wällhed för regin och Thomas Poppe för det tekniska.

Men visst känns det vemodigt i skrivande stund! Jag går nu här ensam och pysslar i min trädgård. Springbrunnen, den som vi alltid måste komma ihåg att stänga av precis innan föreställningen börjar, har jag precis väckt ur vinterdvalan. Rhododendron står i sin vackraste blomning, blåregnet häller sig över planket och rosorna är på väg att slå ut. Koltrasten på TV-antennen sjunger frenetiskt på kvällarna, men tyvärr bara för mig.

Nu skulle repetionerna vara igång. Kaffekannan skulle stå på parad i köket, tillsammans med bullarna från Kakboden, i väntan på nästa fikapaus. Vi skulle ha svettats över våra repliker under Anders uppmuntran. Thomas skulle vara i full färd med att få rätsida på alla sladdar och våra entréer – och jag skulle dessutom ha fullt upp med att korrekturläsa annonser till HD och ge de rätta priserna till Dunkers.

Katten Sindra går behagsjukt över scenen i ensamt majestät. Kanske saknar hon sina framträdanden inför publik från fornstora dar. Hennes största insats var nog när hon förstörde slutscenen i Strindbergs ”Pelikanen” 2012. Det var då hon gick in i det brinnande huset och strax efter kom ut igen, för att helt avspänt sätta sig och putsa pälsen. Alltmedan Mia drog sin känslosamma slutreplik Allt måste brinna upp! Annars kommer vi inte ut härifrån! Håll mig i famn Fredrik, håll mig hårt lilla bror.. Nu brinner skänken, nu brinner linneskåpet…

Själv sitter jag och minns Alice från uppsättningen “Ett stort hjärta” 2018. Det var en roll jag kände mycket för. Jag undrar hur hon hade tacklat dagens Coronaproblem… Äsch, hon hade nog stuckit iväg till Dominikanska republiken och satt sig där i karantän med en trave böcker och väntat på bättre tider.

H. C. Andersen, vars värld vi gläntade på dörren till i ”Spegelbilder” 2015, hade nog speglat det vi upplever nu i en saga:
Det var en gång en häxa som bodde i en grotta, långt bort i några konstiga berg vid världens ände… Hon satt där och petade sig i sin långa näsa och bestämde sig plötsligt en dag för att sprida en farsot över världen…” Men i H. C. Andersens sagor brukar det ju ändå ordna sig till slut. Något så när, i alla fall. Vi får hoppas på det för våran del också!

Vi ses sommaren 2021!

/GUNILLA i juni 2020

Rulla till toppen