“En sommarlek mellan dröm och vaka…”
Kära Poppegårdsvänner!
Vi kunde ju inte låta en hel sommar gå förbi utan att bjuda på lite kultur här på Poppegården. För att muntra upp oss själva och kanske någon mer, satte vi ihop ett program med visor, lyrik och poesi i cabarétform. Och nog blev vi, tillsammans med er som kom och såg oss, uppmutrade allt! Texter och musik med humor och eftertänksamhet blandades ihop till en timme balsam för själen. Naturligtvis corona-anpassat med max 50 personer i publiken, som spred ut sig i Poppegårdens prunkande trädgård och det blev en härlig helg, även om premiären bjöd på ett par regnstänk.
Tack för att ni kom och förgyllde vår kulturhelg!
/GUNILLA i juli 2020
Matilda Bergqvist, Helsingborgs Dagblad
Medverkande:
Karin Bergquist, Mia Poppe, Niclas Strand,
Thomas Poppe, Anders Wällhed och Gunilla Poppe
Regi:
Anders Wällhed
Föreställningar 2020:
Fredag 10 juli kl. 18.00
Lördag 11 juli kl. 15.00
Lördag 11 juli kl. 18.00
Söndag 12 juli kl. 15.00
SOMMARTEATERN PÅ POPPEGÅRDEN
TOG EN PAUS SÄSONGEN 2020
Kära publik!
Tyvärr är jag nödsakad att ställa in årets föreställning av ”Leka med elden” här på Poppegården. Jag väntade och hoppades i det längsta att kunna spela som vanligt. Men som läget ser ut med detta virus, som vi alla har att förhålla oss till denna sommar, så är det helt enkelt inte möjligt att spela – av omsorg för både er i publiken och oss som står på scenen.
Så nu ser vi framåt! Som väl är har alla medverkande i årets ensemble tackat ja till att spela August Strindbergs “Leka med elden” sommaren 2021 istället. Det blir ett härligt gäng med Mia Poppe, Niclas Strand, Fredrik Hiller, Karin Bergquist, Bo G Andersson och jag själv i ensemblen. Som traditionen bjuder står Anders Wällhed för regin och Thomas Poppe för det tekniska.
Men visst känns det vemodigt i skrivande stund! Jag går nu här ensam och pysslar i min trädgård. Springbrunnen, den som vi alltid måste komma ihåg att stänga av precis innan föreställningen börjar, har jag precis väckt ur vinterdvalan. Rhododendron står i sin vackraste blomning, blåregnet häller sig över planket och rosorna är på väg att slå ut. Koltrasten på TV-antennen sjunger frenetiskt på kvällarna, men tyvärr bara för mig.
Nu skulle repetionerna vara igång. Kaffekannan skulle stå på parad i köket, tillsammans med bullarna från Kakboden, i väntan på nästa fikapaus. Vi skulle ha svettats över våra repliker under Anders uppmuntran. Thomas skulle vara i full färd med att få rätsida på alla sladdar och våra entréer – och jag skulle dessutom ha fullt upp med att korrekturläsa annonser till HD och ge de rätta priserna till Dunkers.
Katten Sindra går behagsjukt över scenen i ensamt majestät. Kanske saknar hon sina framträdanden inför publik från fornstora dar. Hennes största insats var nog när hon förstörde slutscenen i Strindbergs ”Pelikanen” 2012. Det var då hon gick in i det brinnande huset och strax efter kom ut igen, för att helt avspänt sätta sig och putsa pälsen. Alltmedan Mia drog sin känslosamma slutreplik ”Allt måste brinna upp! Annars kommer vi inte ut härifrån! Håll mig i famn Fredrik, håll mig hårt lilla bror.. Nu brinner skänken, nu brinner linneskåpet…”
Själv sitter jag och minns Alice från uppsättningen “Ett stort hjärta” 2018. Det var en roll jag kände mycket för. Jag undrar hur hon hade tacklat dagens Coronaproblem… Äsch, hon hade nog stuckit iväg till Dominikanska republiken och satt sig där i karantän med en trave böcker och väntat på bättre tider.
H. C. Andersen, vars värld vi gläntade på dörren till i ”Spegelbilder” 2015, hade nog speglat det vi upplever nu i en saga:
”Det var en gång en häxa som bodde i en grotta, långt bort i några konstiga berg vid världens ände… Hon satt där och petade sig i sin långa näsa och bestämde sig plötsligt en dag för att sprida en farsot över världen…” Men i H. C. Andersens sagor brukar det ju ändå ordna sig till slut. Något så när, i alla fall. Vi får hoppas på det för våran del också!
Vi ses sommaren 2021!
/GUNILLA i juni 2020