“Sista sommaren” av Ernest Thompsson

Vi har alla somrar som vi minns. Somrar med bad, de första förskrämda simtagen i sjöar och hav, nytjärade båtar, doften av tallbarr, smultron på strån och brunbrända ben… …somrar då man var bittert och ljuvt förälskad.

Ja, alla minns vi somrar som aldrig skall komma tillbaka. Alltså vi som är bor på breddgrader med fyra årstider. Människor längre söderut längtar inte efter sommaren lika mycket som vi och sörjer den inte på samma sätt. Vi som har kommit över livets middagshöjd får ofta en mera avspänd syn på gångna somrar. Nuet och det förgångna är inte så ängsligt skilda åt längre. De var ganska bra somrar, de som var, den är hygglig den som är – och kanske kommer det en till.

För att skildra detta med livets gång är ett gammalt sommarhus med människor i olika åldrar en utmärkt skådeplats, såsom i denna pjäs av Ernest Thompsson. Huset ligger i New England i Amerika, i en trakt som kan påminna om Sverige. Klimatet, naturen och sommaren i Maine, en av delstaterna på våra breddgrader i USAs nordöstra hörn, är till förväxling likt vårt eget land. Hit återvänder Norman och Ethel för 48:e gången. Tankar om döden och senilitet hänger i luften tillsammans med Normans allt starkare önskan att försonas i konflikten med sin sedan länge utflugna dotter. När hon väl dyker upp, med sin nye älskare och hans 13-årige son, riskerar dock Normans bitska humor att ställa allt på ända.

Jag såg den engelska versionen ”On golden Pond” för första gånget tillsammans med Nisse på Broadway 1979. Det var en lysande föreställning och jag grät så att jag till slut var tvungen att snyta mig i regnkappsfodret, eftersom näsduken blev genomvåt. Uppsättningen vi såg i New York blev även utnämnd till säsongens bästa pjäs på Broadway 1978-79. Nisse kom några år senare att göra rollen som Norman Thayer på Helsingborgs Stadsteater 1982 och pjäsen har även spelats på Dramaten och Stockholms Stadsteater med Ingvar Kjellson respektive Björn Gustavsson i huvudrollen. Den filmades också på 80-talet, med Katherine Hepburn och Henry och Jane Fonda i några av rollerna.

Författaren Ernest Thompsson föddes den 6 november 1949 i Bellow Falls, New England, där båda föräldrarna var lärare. Efter teaterstudier var han mest verksam som skådespelare, men egentligen ville han skriva för teatern. “Sista sommaren” skrev han våren 1978 då han befann sig i Santa Monica i Kalifornien – långt borta från det särpräglade landskapet i New England. Så här säger han själv om pjäsen: “Jag såg framför mig ett gammalt par som bodde i ett sommarhus vid en sjö och som såg livet rinna förbi. Jag tänkte på mig själv nu och 50 år framåt. En del vänner är betydligt äldre än jag själv. Det är fascinerande med människor som har överblick och kan se tillbaka på livet. Pjäsen pockade på att bli skriven.”

I sommarens uppsättning flyttar vi verandan i skogarna i Maine till vår kära skånelänga vid havet, som i egenskap av Domstens före detta bykrog väl kan ta på sig rollen som kuliss för livets gång. Här på Poppegården gör Per Holmberg den manliga huvudrollen som Norman Thayer och själv skall jag göra rollen som Ethel Thayer. (Den gjordes på Helsingborgs Stadsteater av Rut Hoffsten.) Åsa Widéen spelar rollen som Chelsy Chelsea, dotter till Ethel och Norman. Vidare medverkar Thomas Poppe, Andreas Ottomar Nilsson och Olle Sjunesson (12 år gammal). Jag är så glad över att ha fått sätta ihop en ensemble som spänner över så många generationer – och att vi även i år är i goda händer med Anders Wällhed som regissör. Björn Gustavsson har översatt pjäsen till svenska.

Ensemble:

Per Holmberg började sitt sceniska liv i slutet av 60-talet på Pistolteatern i Stockholm. Efter teaterhögskolan i Göteborg i början av 70-talet har han spelat allt från djupaste drama till sprudlande fars, företrädelsevis på Dramaten i Stockholm samt på stadsteatrarna i Uppsala och Norrköping. Genom åren har han även arbetat på Riksteatern och Maximteatern i Stockholm. Han har också gjort ett stort antal film- och TV-roller, som exempelvis i ”Roland Hassel”, “Cleo”, “Lilla Jönssonligan”, “Anna Holt”, “Beck.gamen”, “Svensson, Svensson”, ”Eva och Adam” och “Rederiet”. Per har även regisserat ett femtontal teateruppsättningar. 2015 gjorde Per skånepremiär här på Poppegården med uppsättningen “Spegelbilder” och förra året återkom han till gården i Kristina Lugns “Rut och Ragnar”.

Gunilla Poppe genomgick Dramatens Elevskola 1954-57. Hon var 17 år när hon kom in – en av de yngsta genom tiderna. Efter detta tillbringade hon fyra år på Helsingborgs Stadsteater, där hon fick göra skiftande roller som: Prinsessan i “Svinaherden”, hora i “Tolvskillingsoperan” och dramatiska roller i “Utsikt från en bro” och “Anne Franks Dagbok”. Sedan åkte Gunilla Poppe till Stockholm, där hon medverkade på TV-teatern i ett par uppsättningar, åkte på flera turneer där hon bland annat spelade ”Beatie” i Arnold Weskers “Rötter” och Shen Te Shui Ta i “Den goda människan från Sezuan”. Sommaren 1962 gestaltade hon “Flickan med hunden” i “Soldaten Svejk” på Skansenteatern i Stockholm. Huvudrollen Svejk spelades av Nils Poppe.S å gick det som det gick. Efter barnafödande spelade Gunilla på Borås Stadsteater och på Fredriksdalsteatern, både hos Nils Poppe och Eva Rydberg, i sammanlagt 20 säsonger. I 21 år var Gunilla anställd vid Malmö Stadsteater. Hon har även producerat egna uppsättningar i Helsingborg på somrarna, sedan 1986.
Sedan 2011 har hon satt upp pjäser på Poppegården: “Damen i Väntsalen”, “Pelikanen”, “Marknadsafton”, “Kvartetten”, “Spegelbilder” och så “Rut och Ragnar” förra sommaren.

Åsa Widéen är född i Lund och uppväxt i Åkarp. Hon är utbildad skådespelare på Teaterhögskolan Luleå och har arbetat på scener som Dramaten, Göteborgs stadsteater, Dalateatern, Giljotin och Stockholms stadsteater. Här i Skåne har vi bland annat sett henne på Malmö stadsteater, Terrier, Institutet. På Öresundsteatern gjorde hon en av huvudkaraktärerna i ”Bara en berglärka” och hösten 2016 satte hon upp hörspelet ”Giftig Himmel” på Bastionen. När hon inte står på scenen tillbringar hon sin tid i naturen och havet, läser in ljudböcker, leder meditationer och utvecklar appar för medvetande och självutveckling.

Thomas Poppe har ett delat liv mellan musiken och teatern. Mest har han verkat som trubadur och låtskrivare och har bland annat gett ut skivorna ”Den jag är” och ”Louise”. Sin teaterutbildning fick han på Östra Grevie Folkhögskola och Skara Skolscen. På Fredriksdalsteatern har han medverkat i ”Lilla helgonet” med sin far Nils Poppe och ”Upp till camping” med Eva Rydberg. Han har också varit med i flera av Gunilla Poppes lyrikprogram. Senast Thomas sågs här på Poppegårdens scen var 2010 i ”Under himlen över gården” med Christer Lund och sedan 2013 har Thomas haft hand om ljudtekniken här på gården.

Andreas Ottomar Nilsson kommer ursprungligen från Södertälje och är utbildad till skådespelare på Teaterhögskolan i Malmö. Han har sedan utbildningen frilansat runt om i Sverige och har bland annat arbetat på Teater Giljotin, Orionteatern, Västanå Teater, Teater Terrier och Institutet. Andreas har även regisserat och producerat egna föreställningar genom åren. Han var senast verksam på Månteatern i Lund och medverkade där i ett flertal pjäser under ett par år, bland andra i uruppsättningarna av ”Bless” och ”B-boy” skrivna av dramatikern Emma Broström.

Olle Sjunnesson, 12 år snart 13, är född och uppvuxen i Helsingborg. Han går i musikklass på Wieselgrensskolan och har spelat fiol sedan han var 5 år och tycker om att sjunga och spela teater. I våras spelade han Peter i klassens uppsättning av Peter Pan och han har även varit med och spelat in tre pedagogiska filmer gjorda av Lars Hamark. Den senaste handlade om glasflaskans kretslopp. På fritiden gillar Olle att träna parkour och spela olika sorters datorspel.

Anders Wällhed har genom åren regisserat över 100 uppsättningar på teaterscener, radioteater, film och TV. Han utbildades till regissör på Dramatiska institutet i Stockholm. Han var en välkänd radioröst på Sveriges Radios Kulturredaktion under trettio år. Han skapade revyhistoria tillsammans med Kent Andersson på teater ”Aftonstjärnan” under 8 år. Anders har gett ut 19 böcker och är hedrad med en författarplatta vid ”Parapeten” i Helsingborg. Han har nyligen kommit ut med biografin ”Jag söker en människa” om Kent Andersson och nu senast novellsamlingen “Konsten att förkorta evigheten”. Poppegårdens uruppförande av “Spegelbilder” 2015 var hans tredje pjäs skriven direkt för scenen i Domsten och Anders regisserar även i år sommarens uppsättning.

Katten Sindra föddes i juli 2010 på en gård i närheten av Asmundtorp. Hon tycker om att fånga humlor och att ligga och vila sig i soffor som hon hårar ner…

Epilog: